Tömkörning.

På lördagsmorgonen steg vi upp tidigt för att hinna med att träna lite innan jag skulle börja jobba kl tolv. Idag var det Bonnies tur. Eftersom det gått så bra med longeringen och det är bättre för hästen att tömköras så beslutade vi oss för att prova på detta. Vi satte på tömköringsgjorden, det var precis hon kunde ha den, vi fick spänna den i sista hålen. Först gick jag med och hade henne kopplad i grimskaftet så hon inte skulle bli rädd med alla remmar här och var. Sedan när vi märkte att hon inte blev rädd, kopplade jag loss henne och Thomas gick med henne själv. Hon tyckte det var konstigt att någon drev på henne bakifrån, och att det var den personen som bestämde vart man skulle gå. Ja hon förstår ju inte helt ännu men vi har kommit en bit på vägen. När vi sedan var på väg in till stallet passerade vi hästtransporten som stod på gården efter fredagens träning. Och nu kommer dagens höjdpunkt eller rättare sagt veckans höjdpunkt: Thomas gick in i transporten med långt grimskaft och Bonnie stod nedanför rampen, hon stod och sniffade på rampen en kort stund, sedan gick hon upp på rampen med frambenen och sedan bestämde hon sig för att gå in helt i transporten och där stod hon! Jag och Thomas bara gapade av chock. Ja du Bonnie där blåste du oss allt.

När chocken hade lagt sig och Bonnie kommit ut ur transporten så gick vi ner en bit på vägen, där träffade vi på vår granne Suzi och hon berömde Bonnie så och tyckte hon var jätteduktig och lugn. Medan vi stod där på vägen och pratade så stod bara Bonnie där sidan om och väntade snällt på att gå vidare. Vi gick ända ner till stora vägen där bilarna susar förbi i en faslig fart och det tyckte Bonnie var läskigt, hade hon kunnat springa hem själv hade hon gjort det. Vi stod där en liten stund och sedan gick vi hemåt, vi hörde Star kalla på henne hela tiden ifrån hagen men hon svarade bara när vi började närma oss hemmet.